För att vara aktuell att ta ett interimsuppdrag behöver du vara tillgänglig omedelbart. Du kan alltså inte ha en fast anställning och kliva direkt in i interimsvärlden eftersom du har minst en månads uppsägningstid, förmodligen betydligt mer än så. Det är det största etableringshindret och det som gör att mångas dröm om att testa livet som interimsledare stannar vid just en dröm.

Om du verkligen vill ta klivet behöver du frigöra dig och det är inte lätt. Du kan säga upp dig. Sälja ditt bolag. Flytta hem från utlandet. Leva på din partner. Och så kan du ju alltid se till att få sparken.

Att bli uppsagd är för de allra flesta en riktig käftsmäll och självförtroendet får sig en rejäl törn. Man fylls av bitterhet och revanschlusta och det kan ta lång tid att mentalt komma på fötter igen, med återupprättat självförtroende och självkänsla. Min erfarenhet är dock att många går stärkta ur krisen och landar på ett bättre ställe än det de lämnade. Och nyttan av stålbadet ska man inte förringa, det ger både personlig utveckling och rentav ett meritvärde. Styrelseproffset Agneta sa en gång till mig att hon skulle tveka inför att anställa en vd som aldrig fått sparken – för då är man antingen alldeles för medgörlig eller så har man inte utmanat sig själv ordentligt i karriären.

Det kan vara svårt att i stridens hetta se uppsägningen som en möjlighet och en puff i rätt riktning. Men det är precis vad det är – en möjlighet att pröva en ny karriär. I bästa fall har du fått ett avgångsvederlag som tryggar ekonomin i övergångsfasen, i sämsta fall kan du hanka dig fram på A-kassa och eventuell inkomstförsäkring tills du hittar ett uppdrag.

Sitter du på bänken har du ingenting att förlora. Den möjligheten kanske aldrig återkommer. Du är kvalificerad!